Arholma Österhamn har anor från Arholmas storhetstid under senare hälften av 1800-talet då här var en stor skuthamn och nästan varje gård på ön ägde ett skepp. Skonerten Apollonias spantskelett sticker fortfarande upp ur vattnet i Österhamn - ett sista minne av öns storhetstid.

Magnus Uggla skriver följande om Apollonia:

Hon byggdes i Marum 1858, var 30 meter lång, och hann segla endast 25 år. Apollonias partredare hette Anders, Per och Olof Ahlström och kom alla från Hagas gård som ligger i korsningen till Österhamn. Hon riggades med fyra råsegel på fockmasten. Fock, undermärssegel, övermärssegel och bramsegel samt gaffelfock. På storen fanns gaffelstor och storstoppsegel. Dessutom tre försegel, förstängstagsegel, klyvare, jagare samt storstängstagsegel. Totalt elva segel alltså. Hon var trots det ett förhållandevis litet fartyg byggt för östersjöfart. Så här berättar Arvid Carlsson som arbetade som bästeman i kabyssen på sin första, och Apollonias sista resa.

Jag gick till sjöss vid 15 års ålder på “Apollonia”. Vi gick till Sundsvall där vi lastade virke till Lübeck. Kommna till sjöss fingo vi kuling. Pojkarna behövde inte stortröjan nu, pumparna vore nog för att hålla värmen. Det blev som finnen sa, “bompa eller sunka”, under hela resan till Lübeck dit vi kom med Guds försyn. Skutan läckte oroväckande. Innan vi gingo tätade vi på det vanliga viset med en speciell skopa med långt skaft som vi fyllde med sågspån och stack under buken på henne. Vattentrycket “klistrade” in spånet i springorna. Man använde ibland även myrstack. (Skeppsmyra!) Men vi seglade och pumpade för allt vi var värda. Åter iland var det än en gång dags för myrning. På nästa resa kom stormen. Myrstacken vaskades bort, vattnet ökade åter och vi var tvungna att söka hamn vid Arholma. Sedan vi ankrat skickades mannarna iland för att hämta myrstack och skepparen lejde folk på till pumparna. Han avsåg att avsegla ännu en resa mot Tyskland. Nu sa emmertid besättningen ifrån och nekade att följa med. För att få belägg för sin mening gingo några av pojkarna i pråmen, togo med sig en bastant yxa och rodde sig jämsides med fartyget. En av dem klämde sedan till gamla “Apollonias” skrov…. Skepparen och redaren föll till föga och man beslöt att döma ut skutan. Det var år 1883. Hon blev lagd för alltid i Österhamn på Arholma och genomgick långsamnt förvandlingen till vrak. Ja så var det med den “plimsollaren” och hon var inte den enda.

Läs mer om Apollonia här!