Årstidsspelen
Om årstidsspelen på Arholma
Det var på 1990-talet som Årstidsspelen på Arholma växte fram. Då var ett antal barnfamiljer bosatta på ön och här fanns ca 15 barn i olika åldrar på Arholma och Krokholmen. Som åretruntboende var varje årstid en levande del av vår vardag – vintervägarna på ön och på isen, de långa vårarna och den intensiva sommaren, höstens inandning och nytt liv på ön. Det var en tacksamhet att leva med i alla naturens förvandlingar som blev grunden för våra årstidsspel.
All kultur från det minsta till det största är en längtan att bekräfta djupa verkligheter i människans liv. Vi ville helt enkelt ge något tillbaka till Arholmas natur på olika platser och vid olika årstider. Så växte spelen fram tillsammans med öns barn och djur. Hösten 1993 framfördes legenden om Sankt Göran och draken på Hagas äng med Sankt Göran på hästen Fredman och barnen som drakens svans. På juldagen 1993 var det fårens tur att vara med i ett årstidsspel i Gothems fårhus. Hjalmar Gullbergs ord ur Den heliga natten gav roller till herdarna, Josef och Maria och konungarna. Barnen var tomtar och änglar. Våren 1994 uppfördes ett första vårspel med Gumman Tö, aprilpojken, prinsessan Vår och vårfolk, häxor, fackelbärare och barn i gycklardräkter tillsammans med Simesgårdens hundar. De följande somrarna gjordes sagospel på Simesgården – Pelles nya kläder och Bord duka dig.
När öbarnen blev stora tog årstidsspelen paus men har från början av 2000-talet tagits upp på olika sätt igen. Sedan flera år ingår Årstidsspelen i Arholmas traditioner:
Vårspel vid valborgselden
Höstspel vid Mikaeli i slutet av september
Julspel vid trettonhelgen
Och sommaren? Då är det midsommarstången som kläds och reses av öns vuxna och barn och är en symbol för tacksamheten till natur och kultur på vår levande skärgårdsö.
- Sylvia Hvistendahl-Manners
Valborgspelet
Valborgspelet är ett av årstidsspelen på Arholma som växte fram på 1990-talet.
Ett följe med gycklare, eldfolk, vårfolk med vårens prinsessa, häxor och fackelbärare kommer vandrande mot eldplatsen med sång. Det är ett färgrikt följe med olika dräkter i kontrast till den ännu späda grönskan.
I dikt, musik, dans och sång frambärs vårens olika kvalitéer. Gycklare gör kullerbyttor och konster. ”Elden” gör en elddans och vårfolk kröner Vårens prinsessa. Dramatiken växer med häxornas besvärjelser men de jagas på flykt av fackelbärarna, som med sina facklor tänder den stora valborgselden.
I valborgspelet brukar mellan 20 och 30 personer delta. Åretruntboende och sommarboende, barn och vuxna medverkar.
Mikaelispelet
Höstens årstidsspel på Arholma är ett Mikaelispel om Sankt Göran och draken. Spelet har sammanställts av Sylvia Hvistendahl-Manners i samarbete med Jill Järneland. En del texter och sånger hämtades från liknande spel i waldorfskolor. På 1990-talet framfördes det flera gånger på Hagas äng med sankt Göran som kom ridande över fältet på Simesgårdens svarta häst Fredman.
Öbor och sommargäster, barn och vuxna deltog. Legenden handlar om ett folk i en stad där en drake härskar i sjön utanför staden och hotar alla genom sin närvaro. Varje dag vill han ha ett får att äta. När fåren är slut offras det ena barnet efter det andra och en dag faller lotten på prinsessan. Hon måste lämna kungen och staden. Då hon står och väntar på draken kommer sankt Göran. Han har modet att med sitt svärd som har ”järnets kraft och guldets glans” börja en strid med draken. I den avgörande kampen får han hjälp av ärkeängeln Mikael som följer hans strid och ger honom kraft att besegra draken, rädda prinsessan och hela staden.
Från 2014-17 framfördes spelet av medarbetare i Väddö och Björkö-Arholma församling vid en familjegudstjänst i Arholma kyrka. Det var på kyrkans födelsedag, Mikaelidagen, i månadsskiftet september-oktober. Spelet ägde rum inne i kyrkan.
När Mikaelskyrkan på Arholma fyllde 90 år 2018 var det öbornas tur att göra detta årstidsspel med musik och sånger från spelet på 90-talet. Spelet ägde rum på kyrkbacken och ett stort följe med 30 personer, kom vandrande – flaggbärare, kungen, prinsessan folket, kören, berättaren, draken och sankt Göran. En ny praktfull drake och drakdräkter till barnen hade gjorts av Ulrika Fransson. Övriga dräkter hade sytts av Jill Järneland då spelet gjordes på Hagas äng. Klangen från en oboe inledde spelet och Sankt Görans kamp följdes av dramatiska trumtoner.
2021 fick kungen, prinsessan, riddar Göran och berättaren nya dräkter sydda av Ulrika Fransson. Hösten erbjuder varje år erfarenheter av naturens vissnande och död. Men den erbjuder också människans mod till erfarenhet av kamp och seger i livet inte minst med sig själv.
Julspelet
Julspel är en tradition på Arholma sedan 1995, då flera familjer med barn var bofasta. Det första julspelet framfördes på juldagen i fårhuset på Gothem och hade Hjalmar Gullbergs Den heliga natten som utgångspunkt. Att göra ett julspel bland fåren gav en speciell stämning av Lukasevangeliet. Ängeln, närhet till herdarna, Josef, Maria och barnet gav en djup innerlighet. De vise männen och Herodes stod för dramatik och spänning. Barn och vuxna deltog i spelet.
Från 2003 har ett julspel framförts i Arholma kyrka vid trettondagshelgen. Detta trettondagsspel ger i ”en bild” det som skildras i Matteusevangeliet. Musik och ord synliggör tre olika kvalitéer. Först ängeln som ledsagar Josef, Maria och barnet till platsen vid altaret, sedan de tre kungarna, som skrider fram i ståtliga dräkter och med ståtliga klanger. Så Herodes med sitt följe av skriftlärde och stjärntydare, som här liksom i Gothems fårhus står för dramatik, ondska och disharmonier. Spelet avslutas med orden i Johannesevangeliet – I begynnelsen var Ordet. Sångerna i spelet är både traditionella kända julsånger och mer ovanliga. Öbor, sommarboende och gäster deltar och de deltagande har ofta varit lika många som publiken. Dräkterna till spelet är sydda av Jill Järneland.
