Från början låg Simesgården mitt i byn. Den låg strax söder om nuvarande kyrkan. Vid laga skifte 1886-1868 blev tre gårdar tvungna att flytta då ägorna fördelades på annorlunda sätt. Husen plockades ner, stock för stock. Till och med murtegel och  gammal spik återanvändes. På 1600-talet hette gårdens ägare Simon Simonsson, därav namnet Simes som följt gården i minst 300 år.

Boningshuset är en parstuga i två våningar men övervåningen inreddes först på 1970-talet. Tidigare bodde man bara i köket och kammaren. Det andra rummet i bottenplanet, andrastugan eller salen, var möblerad, men användes bara i mycket högtidliga sammanhang. Uthuslängan i vinkel med boningshuset innehåller brygghus, bagarstuga, slöjdstuga, saltbod och vedbod.

År 1963 inköptes Simesgården av Skärgårdsstiftelsen. Den ägdes då av två ogifta bönder Wilhem Hanson och Eugen Hedelberg, båda födda här på 1890-talet. Speciellt Wilhem, ”Simes-Wille”, blev en legendarisk person på ön. Han fortsatte att leva och bruka jorden som hans föräldrar hade gjort. Simesgården var ett stycke 1800-tal ännu på 1950-talet. Han värnade om det gamla och kunde berätta livfulla historier om både vardagsslit och vidskepelse som fanns i hans barndom.

Han var också en skicklig slöjdare och skar fantasifulla och konstnärliga alster i trä och byggde folkliga musikinstrument. Det var Simes-Wille som återupptog traditionen med midsommarstång 1947.