Minneslundens asksättningsområde är beläget en bit upp i skogen. Härifrån ser du havet och inseglingsleden till Österhamn mellan trädens höga stammar. Platsen är skyddad i den bemärkelsen att den inte hindrar dig som vill vandra utmed vattnet. Utan du kan fritt ströva förbi nere på stigen. Minneslunden förvaltas av en stiftelse och sköts av en förening.

Gränsen

Gränsen runt området för Arholma minneslund markeras på ett tydligt sätt av natursten. Mer som fragment av en mur, utan att vara lika massiv som en småländsk stenmur. De som asksätts i minneslunden kan få en minnessten lagd på gränsen. Stenen ska vara en obearbetad natursten, med inristat namn och årtal. Stenens storlek begränsas av att en människa ska kunna bära den. Samråd ska ske med stiftelsen om stenens utformning och text. 

Många har uttryckt en önskan att få ligga i en minneslund men vill ha en sten med sitt namn på. Den gamla traditionen med runstenar kan så åter införas för de som önskar. Då minneslunden är ett gravskick av kollektiv och anonym karaktär är det frivilligt med en minnessten på gränsen. Minnesstenarna, som alltid är kvar i muren, berikar platsen och ger oss möjlighet till funderingar över namn och människoöden.

I dagens samhälle där släkt ofta bor långt från varandra är minneslunden ett alternativ som används mer och mer. Anhöriga, som inte kan besöka graven för att vårda den, känner ingen oro för att den ska bli bortglömd och vanvårdad. Det är inte lika självklart att begravas där man bor, just när man dör. Ofta kan ett sommarviste, till exempel Arholma, vara den plats som man känner sig mest knuten till.

Minneslunden

Arholma minneslund är belägen en bit upp i skogen med möjlighet att se havet och inseglingsleden till Österhamnsviken. Den består av åtta cirklar, som beskriver en rörelse, likt när en sten slängs i vattnet. Tankarna är koncentrerade, men ges samtidigt möjlighet att gå vidare. Cirkeln är en universell symbol för helhet, tidlöshet och rumslöshet, förnyelse och fullbordan. Stenen står för det varaktiga, det eviga och det odelbara. Trädet står för det föränderliga och växande.

De sju innersta ytorna är minneslundens asksättningsområde. Innebörden av ”anonymiteten i en minneslund” är att den exakta platsen inom jordningsområdet där den avlidnes aska grävs ner inte ska kunna identifieras sedan jordningen utförts. Marken i asksättningsområdet är lik den i skogen runt platsen, med blåbärsris och mossa.

I mitten av minneslunden är ett lövträd planterat, en finnoxel, ett vanligt träd på Arholma och i Roslagen. ”Ett träd som fäller sina löv är världen som ständigt förnyas och återföds, döden en källa till liv, uppståndelse, reproduktion, livsprincipen”. I kontrast till minneslundens lövträd står skogens tallar och granar runt omkring. ”Ett ständigt grönt träd är en symbol för evigt liv, odödlig ande, odödlighet”.

Mellan den sjunde och åttonde cirkeln är gångstigen runt asksättningsområdet. Den åttonde cirkeln är endast delvis markerad med sten. Här vid gångstigen en bänk av trä.

”Mer eller mindre anonym jordning av askan har lång förhistoria i vårt land. Sådan jordning har skett ända sedan bronsåldern och fram till kristendomens införande i Sverige på 1100-talet. I många fall hade begravningsplatsen inget synligt märke, medan man i andra fall kastade upp en hög eller reste en sten på platsen” utdrag ur Pastoratets uppgifter om minneslundar. Eldbegängelse har funnits i Sverige sedan slutet av 1800-talet, men dagens minneslundar infördes år 1958.

Skeppet

Skeppet är ett rum, i kontrast till naturen runt omkring. Ett öppet rum utan direkta väggar, där vinden blåser igenom, där det finns möjlighet att söka skydd mot regn.

Finna trygghet mitt i stormen, den yttre och den inre. Motsatserna och olikheterna i tillvaron blir tydligare; sol-skugga, liv-död, natur-byggt, sten-trä, barrträd-lövträd, evigt-föränderligt.

Sittandes i det lilla rummet får du en skala till den eviga himlen, till horisonten där borta, där himmel möter hav.

Skeppet är en stark symbol för Arholma, där folk i alla tider har levt med havet. Det kan också vara en symbol för alla som fått sin grav i havet utanför. Skepp är en mycket gammal symbol, som återfinns från yngre stenåldern och framåt: ”Dödens skepp, ristat på en sten från vikingatiden, visar att döden är slutet på en resa och övergången till ett nytt mål och en ny början”. I den kristna tron symboliseras ofta kyrkan med ett skepp. 

Skeppets tak har formen av en båt och är klätt med tjärat takspån. Taket vilar på ett falurött hammarband, som i sin tur vilar på tio pelare i tjärat trä. Pelarna är åttkantiga, där ljus och skugga vackert beskriver formen. Oktagonen, stadiet mellan cirkel och kvadrat, symboliserar himmel och jord. Pelarna vilar på kvadratiska socklar av natursten från Vätö stenhuggeri. Skeppet har även en särskild egenskap, när du står inunder dess tak och talar förstärks ljudet utåt.

Utsikten

Vandrar från Skeppet, via minneslundens asksättningsområde, genom skogen med dess tak av trädkronor, ner till Utsikten. Du viker av från stigen norrut, leds vidare upp för en spång i tjärat trä, till utsiktsplatsen, tillgänglig för alla. I kontrast till skogens dunkel står du nu under bar himmel med direktkontakt med havet. Skogens trä möter klippans sten.

Likt hamnens sista utpost, piren, ligger här minneslundens utpost mot havet. Här kan du se ut bort mot horisonten. En plats för utsikt och insikt, en kontrast till skogens meditativa lugn. Sorgen har många uttryck och utsikten behövs för de starka känslorna, där den vidöppna horisonten och havets dån ger oss en annan sorts plats för våra tankar.

Från havet sett, en antydan om minneslunden uppe i skogen, i dimma eller dis, eller med båten full av stojande barn på väg till stranden, uppmärksammas inte platsen direkt. Här uppe kan du vila på en bänk, som genom sin form, ger utsikt runt platsen. En kompass i sten är placerad i bänkens mitt. En symbol för vägledning genom okända vatten och som skänker tankar om vart vi är på väg.